jag tror jag aldrig har varit såhär nervös inför en konsert innan. aldrig som i aldrig, aldrig någonsin. jag ska gå till globen själv. jag ska ta mig in till min plats själv. jag ska se bob dylan själv. eller tja, jag har ju ett fullsatt globen med mig men. inte med någon jag känner. och jag har aldrig varit på en konsert ensam förut. det känns så... ensamt. och läskigt. men ändå. jag kan ju inte missa min gud, min idol, min förebild. jag kan ju inte missa dylan.

nervös var ordet. meganervös.