igår hittade jag ett bankomatkort när jag var ute och promenerade med daniel och hans föräldrar. jag kunde ha tagit det, behållt det för mig själv, handlat för det. eller så kunde jag skickat in det till nordea och fått hittelön. men jag ringde till henne personligen och sa att jag hade hittat det. hon bad mig klippa sönder det för hon hade beställt ett nytt, "man vet ju aldrig.." sa hon. sedan tackade hon så hjärtligt.

nu känner jag att jag förtjänar en guldtia eller två.